Om födseln

Om födseln

Jag har inte berättat om födseln än.

Jag börjar dagen innan. Jag blev redan under natten orolig och matte fick inte sover som jag. Under dagen, den 9:e augusti, fick jag mysa med matte i soffan. Hon fotade min bebismage. Då och då kollade jag valplådan.

Kl 11 på kvällen började förlossningen på riktigt. Jag flåsade och flåsade och hade de första pressande sammandragningarna.

Kvart över 1 den 10:e augusti föddes min första valp 🙂 flickan Ettan, 395 g

När Ettan blev född började jag direkt rensa henne. Det var instinkten som man kan lita på 🙂

Men saken med navelsnöret… Jag var så sysselsatt med slickandet att jag brydde mig inte om det. Matte blev lite oroligt. Hon visste att den nyfödda valpen måste skäras av. Hon visste också att om jag inte gjorde det så var hon tvungen att göra det. Hon visste hur – teoretiskt – men praktiskt taget hade hon nu en sparkande liten varelse i ena handen och bara en hand kvar för att knyta av navelsträngen med en tråd och sedan klippa den. Hon saknades minst tre händer – och Husse sov…

Matte tittade på mig och verkade lite förtvivlad. Som om hon ville säga: du eller jag?

Vi klarade detta tillsammans. Matte motiverade mig att bita sönder snöret. Det gick bra, blev bara lite för långt. Men nu var matte lugnare och lyckades lite senare klippa snöret på rätt längd.

Nu kunde vi slappna av lite grant, finner oss i den nya situationen  och lära känna denna nya lilla varelse.

Ettans pipande och gnällande oroade mig mycket i början. Matte lugnade mig och jag slappnade av.

En väldigt konstig känsla kom över mig när Ettan började suga på min spene. Jag tittade frågande på matte och hon verkade väldigt nöjd – så allt stämde nog.

Drygt en timme senare följde pojken Tvåan med 425 g.

Nu var vi redan lite mer rutinerade och detta med navelsnöret gick väldigt bra. Jag slickade och rensade honom och även han gnällde som oroade mig lite.

Nu var det två gnällande bebisar och jag var lite överväldigad. Vilken skulle jag ta hand om först? Matte hjälpte mig. Hon sa åt mig att bara lägga mig och så började de båda dricka och saker och ting lugnade ner sig.

Ännu knappt en timme senare kom det Trean, 355 g.

Tvåan rensas och masseras.

Här ser du de tre hur de dricker, tyvärr var det ganska mörkt.

Nu blev det ganska långt uppehåll i födseln. När det dröjde i mer än två timmar och sammandragningarna nästan hade slutat blev matte väldigt orolig. Hon forskade på internet och fann att det var normalt att tiden mellan två valpar var upp till fyra timmar.

När tre timmar hade gått undrade matte vad hon skulle göra. Resan till veterinären i Arvidsjaur tog drygt 1 timme, till djursjukhuset i Luleå 2 timmar. Klockan var strax efter 6.00 och normal telefontid i Arvidsjaur började kl 8.00. Så antingen vänta till 8.00 och vid behov köra 1 timme med bil eller direkt köra i 2 timmar till Luleå. Allt inte roligt med en tik som föder och 3 nyfödda valpar ombord.

Men det var definitivt något som fortfarande levde i min mage som matte tydligt kunde känna.

Matte kom ihåg att man kan nå en veterinär via Agria dygnet runt. Så ringde hon dit först.

Att prata med veterinären lugnade henne lite. Hon rekommenderade att vänta ytterligare 2 timmar och sedan kontakta en veterinär om inget förändrades.

Kl 6.30 ringde matte Annika. Annika sa att hon skulle komma direkt och att vi sedan skulle köra till veterinären tillsammans vid behov. Då kunde husse köra och matte och Annika kunde ta hand om mig och valparna.

När Annika kom var klockan nästan 8.00. Så det bestämdes att ringa veterinären i Arvidsjaur först och inte bara köra dit. Det var bra så. Den trevliga veterinären där sa att ett så långt uppehåll inte är ovanligt. Vi kunde lugnt vänta till lunchtid och skulle då köra direkt till Luleå, eftersom hon var fullbokad för dagen, så hon kunde inte göra ett kejsarsnitt akut.

Så åt vi frukost. Jag och matte hade inte sovit på hela natten, inte att vi var trötta nu, det var för mycket hormoner på väg för det. Men vi var båda hungriga, matte fick en god gröt och jag fick lite yoghurt med havregryn och honung.

Kvart i 10 började värkarna plötsligt igen. Jag reste mig upp och gick i cirklar i valplådan några gånger medan min kropp krampade våldsamt. Då helt plötsligt kom Fyran. Matte kunde knappt fånga henne. Vilken lättnad! Fyran var ganska stor, största valpen av alla med 470 g. Kanske dröjde det därför så länge.

Efter Fyran föddes kände matte om det kanske fanns någon mer i min mage – och ja, det kändes som…

Som om Fyran breddat födelsevägen nu, dröjde det inte länge. Ungefär en kvart senare föddes Femman.

Och efter ytterligare 20 minuter Sexan. Vi hade nästan inte tid att ta hand om varje valp mellan förlossningarna.

Efter ytterligare en kvart kom Sjuan till mattes och Annikas förvåning.

När Sjuan föddes ville han inte dricka. Matte motiverade och aktiverade honom i en timme. Hon la honom vid en av de bakre spene som har mer mjölk.

Matte och Annika funderade redan över hur de kunde fixa någon ersättningsmjölk. Då plötsligt började han dricka själv och blev piggare. Vilken lyckokänslan!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*